Flickan som ville bli fakir

Julia tar en klunk saft och sväljer. Spiken halkar ner rätt lätt. Den smakar hårt och kallt och vasst. Vilken tur att hon har tränat på citronätning och suddgummisväljning. Hon tar en spik och en klunk saft till. Så håller hon på tills saften är slut och spiklådan tom.

Julia tycker inte att någon bryr sig om henne. Hon måste hitta på någonting som gör att hon märks. Något som får alla att göra Vågen av beundran.

En kväll ser Julia en fakir på tv. Han kan sluka eld och stoppa ner långa svärd i halsen. Och trots att han är så mager att revbenen sticker ut kan han ligga på en matta av vassa spikspetsar. Det är då Julia bestämmer sig. Hon ska bli fakir!